Till viss del är det upp till dig som konstnär att göra dessa val, men det finns ofta en rekommenderad fingering för svåra avsnitt som utgivaren inkluderar i noteringen av publicerad klassisk gitarrmusik. Siffrorna 0, 1, 2, 3 och 4 berättar vilket finger du ska använda för en anteckning som de är nära (vanligtvis innan, ibland under eller ovan). Anteckningar som rekommenderas att spelas på en sträng som inte är uppenbar har strängnumret (1, 2, 3, 4, 5 eller 6) inringat nära noten i fråga. Som med annan gitarrmusik kan romerska siffror användas för att indikera en bandposition (vanligtvis för en spärrad band).

Klassiker för nybörjare för klassiska gitarrer har ofta alla toner som anges på detta sätt, med strängar som anges när du skulle behöva nå utanför det öppna läget (vilket är en fast uppsättning anteckningar). I praktiken räcker det här systemet vanligtvis för att ge dig lika mycket information om anteckningen som tabulaturen, även om den inte lärs så snabbt.

Naturligtvis kan det enkla svaret vara att många nybörjare finns i flikformulär.

Se denna länk för ett enkelt exempel på fingering av siffror i en bit. Observera också att (vanligtvis) fingrar bara upprepas i notationen när det finns ett annat val än vad som redan har hänt.

Det finns också symboler i noteringen för din högra fingering: pima => p = tumme i = index m = mitten a = ring (ibland (sällan) är det timr istället.)

Vanligtvis talar gitarrister om positioner i termer eller vilken oro som vårt första finger är centrerad på. Observera att att lära sig skalorna på gitarr går långt för att fatta bra beslut om fingerplacering.

I de flesta fall kommer ett val att vara enklare än de andra när du väljer vilken sträng som ska användas för varje ton. Så när jag först lär mig ett stycke spelar jag vanligtvis det. Det har att göra med hur ackordtonerna kartläggs till ackordformer.

Efter mer förtrogenhet med stycket kan skillnaden i lätthet mellan möjligheterna minska (eftersom du fortfarande har experimenterat hela tiden ) och valet kan påverkas mer starkt av tonegenskaperna.

Så till exempel finns det denna bit som jag ville spela (tack till nonpop för att sätta in bilden):

Det första ackordet är en G-moll, G - B ♭ - D. Detta kan vara en E-mollformad barre på tredje banden. Lägg sedan till det andra fingret för E ♭, släpp botten på tunnan och skjut den första och andra fingret bakåt 1 band för D och F♯. Och släpp sedan det första fingret, skjut det andra för E ♭ och lägg till det fjärde fingret för C.

I ackordformer är detta:

 % 0 / 0,0 / 0,5 / 3,3 / 1,3 / 1,3 / 1 [G m]% 0 / 0,0 / 0,5 / 3,3 / 1,4 / 2,3 / 1 [E ♭ / G]% 0 / 0,0 / 0,5 / 3,0 / 0,3 / 2,2 / 1 [ D / G]% 0 / 0,0 / 0,5 / 3,5 / 4,4 / 2,0 / 0 [C m / G]% 0 / 0,0 / 0,5 / 3,3 / 1,3 / 1,3 / 1 [G m]  

Men efter en tid bestämde jag mig för att melodin var sötare (cantabile) högre upp i nacken. Så jag spelar det nu i "andra position" ( Humpty-Dumpty), så:

 % 0 / 0.10 / 3.8 / 2.7 / 1.0 / 0.0 / 0 [G m]% 0 / 0,10 / 3,0 / 0,8 / 1,8 / 1,0 / 0 [E ♭ / G]% 0 / 0,10 / 3,0 / 0,7 / 1,7 / 1,0 / 0 [D / G]% 0 / 0,10 / 3,10 / 4,8 / 1,0 / 0,0 / 0 [C m / G]% 0 / 0,10 / 3,8 / 2,7 / 1,0 / 0,0 / 0 [G m]  

Detta har också den strategiska effekten att de närmaste måtten kan spelas nedåt i nacken utan att behöva bytas i strängar.

Synläsningsresultat för instrument med kontroller som inte är diatoniskt organiserade som partituren är, är besvärligt. Det är en anledning till att vissa blåsinstrument "transponerar" och skriver på en annan tonhöjd än spelad. Problemet förvärras för polyfoniska instrument.

Det är anledningen till att det finns instrumentspecifika notationer som "tablatur" (som användes även under renässans- och barockperioder för lut och några andra stränginstrument). p>

Det är förmodligen också anledningen till att länder med mer av en "hörsel" snarare än en "skriftlig" dragspelsmusikstradition (nämligen människor som spelar efter örat snarare än efter partitur) tenderar att använda kromatiska knappspel. dragspelorkestrar "använder den större och mindre mångsidiga pianospelet.

Naturligtvis kan du fråga till och med en hobbygitarrspelare eller en hobbyist kromatisk knappspelspelare" kan vi göra detta en mindre tredjedel högre? " och han kommer att tvinga (den förstnämnda efter att ha nått en capodaster men så vad).

Med de mer poängvänliga instrumenten skiljer du vete från agnet med den frågan.

Så poängen är: att spela gitarr från ett partitur är en icke-trivial insats: det är ett polyfoniskt instrument som inte matchas med det diatoniskt organiserade partituret. Du får det som att läsa: ackordmönstren måste vara oberoende på papperet innan du bildar respektive mönster med fingrarna. Innan ord / ordförråd blir bekanta enheter som är olika enheter på papper, i dina fingrar och i ljud, stammar du.

Tabell är lättare att vänja sig men mindre mångsidig. Du kan inte säga, be någon tangentbordsspelare att spela två staplar åt dig så att du kan lyssna och få idén.

Hur som helst: gitarrpoäng har ofta fingrar i sig (som andra nämnde) och om du lär dig att läsa dem har du åtminstone den information som krävs för att spela (även om du inte kan göra det direkt från arket) . När fingrarna är i de lägsta numrerade banden / strängarna är de ofta utelämnade.

Om det inte finns några instruktioner för fingrar / positionering alls, räknar man ut det bästa som en övning för spelaren. Vanligtvis spelar du i lägsta möjliga position eftersom det sätter de tomma strängarna på naturliga platser i skalorna och tenderar att fungera bäst för att sätta ihop ackord, men naturligtvis fungerar inte allt på det sättet.

Siktläsning på gitarr är svårare än på andra instrument på grund av detta. Det finns noter där fingret skrivs ut. En metod skulle vara att hitta några och försöka lära av det. Det finns mycket tablatur där ute, det borde finnas för klassiska bitar också. Då har du fingrarna som är uttryckligen tillgängliga.

Annars bestäms positionen av dina egna preferenser och de omgivande anteckningarna. Inte alla vänstra noter behöver placeras, om en ges, vet du vilken "ruta" du spelar i, och de omgivande tonerna ska följa.

Det finns synläsande böcker för gitarr, försök att ta tag i en av dessa.